Ja. Det här är egentligen kärnfrågan för en kultur- och välgörenhetsstiftelse: ni vill kunna ta emot kapital och gåvor, bygga upp en långsiktigt hållbar förmögenhet, men samtidigt visa att pengarna faktiskt används för det allmännyttiga ändamålet.

Den viktiga principen är: det finns inte ett enkelt krav på att varje euro som kommer in måste delas ut samma år. Däremot får en allmännyttig stiftelse inte i oproportionerligt hög grad bara samla på sig inkomster/förmögenhet utan att använda dem för sitt ändamål. Skatteförvaltningen gör bedömningen över tid och från fall till fall.

Jag skulle tänka på ekonomin i fyra “hinkar”

Skatteförvaltningen anger uttryckligen att bl.a. donationer, räntor och utdelningar är skattefria inkomster för ett allmännyttigt samfund. Näringsverksamhet kan däremot vara skattepliktig.

Det intressanta är alltså inte “dela ut allt”

Tänk exempelvis:

Stiftelsen har 2 miljoner euro i kapital.

Årets ekonomi:

• donationer: 200 000 €
• placeringsavkastning: 100 000 €
• kostnader för administration: 20 000 €
• utdelade kulturstipendier: 100 000 €
• välgörenhetsprojekt: 50 000 €
• kvar för att stärka kapitalet: 130 000 €

Det är inte automatiskt ett problem att 130 000 € stannar i stiftelsen.

Men om modellen år efter år är:

donationer + avkastning → nästan inget delas ut → förmögenheten växer

kan det börja bli problematiskt ur allmännyttighetssynpunkt. Skatteförvaltningen säger uttryckligen att ett allmännyttigt samfund inte får fondera sina inkomster i oproportionerligt hög grad.

Däremot finns ett mycket användbart prejudikat

Skatteförvaltningens aktuella anvisning från 2026 tar upp en nygrundad konststiftelse som är väldigt lik den modell ni beskriver.

Den stiftelsen planerade att:

• ha grundkapital,
• få årliga ytterligare donationer,
• placera kapitalet,
• använda avkastningen för konst,
• dela ut minst 60 % av den årliga placeringsavkastningen,
• samtidigt bygga upp kapitalet i början,
• jämna ut utdelningarna mellan år med hög och låg avkastning,
• och vid upplösning använda kvarvarande medel för ett allmännyttigt ändamål.

Centralskattenämnden ansåg att detta kunde uppfylla kraven för allmännyttighet.

Det är väldigt relevant för er.

Det innebär att man kan konstruera en modell där stiftelsen inte behöver konsumera sitt kapital, utan istället:

kapital → placering → avkastning → kultur/välgörenhet

och där själva kapitalbasen bevaras för framtiden.

Gåvorna behöver alltså inte nödvändigtvis delas ut

Det här är en viktig distinktion.

Om någon skänker 1 miljon euro till stiftelsens kapital behöver man inte nödvändigtvis dela ut just den miljonen.

Man kan exempelvis ha:

Grundkapital: 1 000 000 €

och använda avkastningen:

1 000 000 € kapital
↓
placeringar
↓
50 000 € avkastning
↓
30 000 € kultur
15 000 € välgörenhet
5 000 € administration

Det kan vara en mycket rimlig stiftelsemodell.

Men då måste stadgarna och den faktiska verksamheten visa att kapitalet är ett verktyg för att uppfylla det allmännyttiga ändamålet, inte ett sätt att i praktiken skapa privat förmögenhet. Skatteförvaltningen betonar just att allmännyttighet inte förbjuder att inkomster genereras; det som är förbjudet är att ge ekonomiska förmåner åt de delaktiga.

Jag skulle därför inte skriva “alla inkomster skall delas ut”

Det kan vara alldeles för stelt.

Jag skulle hellre bygga in en princip ungefär i denna riktning:

Stiftelsens tillgångar skall förvaltas långsiktigt och användas för att främja stiftelsens allmännyttiga ändamål. Stiftelsen kan bevara och investera sitt kapital samt använda avkastningen för att finansiera sin verksamhet, understöd, stipendier och andra åtgärder som främjar ändamålet. Utdelningen skall ske i en omfattning som står i rimlig proportion till stiftelsens ekonomiska förutsättningar och så att stiftelsens långsiktiga förmåga att fullgöra sitt ändamål bevaras.

Det ger styrelsen mycket större handlingsutrymme än en regel om att exempelvis 80 % av alla inkomster måste delas ut varje år.

Och jag skulle skilja tydligt på kapital, årliga donationer, avkastning och verksamhetsintäkter i den ekonomiska modellen.

En ytterligare viktig sak

Om ni tänker att stiftelsen ska ha både kultur och välgörenhet, skulle jag vara ganska noggrann med att definiera vilken sorts kultur och vilken sorts välgörenhet.

Det går att göra en modell där exempelvis:

• 50 % av utdelningen → kultur
• 30 % → social/välgörande verksamhet
• 20 % → fria projekt inom ändamålet

Men jag skulle inte låsa procenttalen i stadgarna om ni inte har ett starkt skäl. Det är bättre att formulera ett tydligt allmännyttigt ändamål och låta styrelsen fastställa utdelningspolicyn.

Om du vill kan jag skissa en konkret ekonomisk modell för stiftelsen, t.ex. med ett grundkapital på 1, 5 eller 10 miljoner euro, och visa hur mycket som rimligen kan delas ut årligen, hur mycket som bör återinvesteras och hur gåvor kontra avkastning bör behandlas. Det skulle också ge ett bra underlag för stadgarna.

PROMPT:

hur många personer bör man ha med för att starta en stiftelse?

För en stiftelse enligt finländsk stiftelselag, alltså även en åländsk stiftelse av den här typen, är det viktigaste att skilja på grundare och styrelse.

• Grundare: stiftelsen kan grundas av en eller flera personer/organisationer.
• Styrelse: ska ha minst tre ordinarie ledamöter. PRS anger att styrelsen normalt kan ha 3–7 ledamöter, om inte stadgarna bestämmer annat, men minst tre krävs.
• Verkställande direktör: är frivillig och behöver alltså inte finnas från början.

Vad jag skulle rekommendera för er

För den kultur- och välgörenhetsstiftelse vi diskuterar skulle jag inte nöja mig med tre personer, även om det är det lagliga minimumet.

Jag skulle överväga 5 personer i styrelsen:

1. Kulturkompetens – t.ex. konst/kulturarv
2. Välgörenhet/social verksamhet
3. Ekonomi/investeringar
4. Juridik/förvaltning
5. Oberoende allmänhetsperspektiv

Det ger en betydligt bättre balans och minskar risken att stiftelsen uppfattas som ett instrument för en viss familj eller en liten sluten krets.

Om kapitalet blir betydande, exempelvis flera miljoner euro, skulle jag dessutom överväga en modell med styrelse + förvaltningsråd, där styrelsen sköter den löpande förvaltningen medan ett bredare förvaltningsråd ger långsiktig styrning och förtroende.

Det är också viktigt eftersom ni tidigare beskrev en modell där kapitalet ska kunna bevaras och avkastningen användas för kultur och välgörenhet. Då blir det särskilt värdefullt att från början bygga in en tydlig och oberoende förvaltning.

En sak till: antalet personer som faktiskt grundar stiftelsen behöver alltså inte vara fem. Man kan exempelvis ha en eller två grundare och en styrelse på fem personer.

Om du vill kan jag föreslå en konkret organisationsmodell för en åländsk stiftelse med 5 styrelseledamöter, inklusive hur grundare, styrelse, förvaltningsråd, arvoden och beslut om utdelningar kan utformas för att både vara praktiskt fungerande och stärka allmännyttigheten.

PROMPT:

ja

Absolut. För just den modell ni beskriver skulle jag bygga den så att stiftelsen kan växa till en betydande kapitalförvaltande kultur- och välgörenhetsstiftelse, utan att grundarna får ett personligt inflytande som kan försvaga bilden av allmännyttighet.

Jag har kontrollerat de aktuella reglerna hos PRS. En verkställande direktör är frivillig, och stiftelsen kan ha ett förvaltningsråd utöver styrelsen.

Mitt förslag: 5 + 5

1. Styrelse – 5 personer

Styrelsen är den aktiva och ansvariga ledningen.

Jag skulle sätta samman den så här:

Det viktiga är inte att personerna har exakt dessa titlar, utan att kompetenserna finns representerade.

Jag skulle särskilt försöka få in minst två personer som inte står nära grundaren/grundarna.

---

2. Förvaltningsråd – 5 personer

Förvaltningsrådet skulle jag använda som ett bredare förtroendeorgan, inte som en andra operativ styrelse.

Exempel:

• en kulturpersonlighet
• en representant med erfarenhet av välgörenhet
• en ekonom/finansperson
• en juridiskt kunnig person
• en oberoende samhällsrepresentant

Förvaltningsrådet kan exempelvis få ansvar för att:

• följa att stiftelsens långsiktiga ändamål upprätthålls,
• utse eller medverka vid utnämning av styrelse enligt stadgarna,
• följa kapitalförvaltningen,
• behandla större strategiska frågor,
• granska att utdelningen verkligen ligger i linje med ändamålet.

Men: jag skulle inte ge förvaltningsrådet så många operativa befogenheter att det blir oklart vem som faktiskt leder stiftelsen.

---

3. Grundaren ska inte “äga” stiftelsen

Det här är en av de viktigaste skillnaderna mot ett aktiebolag.

Grundaren kan sätta igång stiftelsen och ge den ett grundkapital, men stiftelsen ska sedan vara en självständig juridisk person med ett eget ändamål.

Om exempelvis du grundar stiftelsen med 2 miljoner euro bör modellen inte vara:

“Jag har gett 2 miljoner och bestämmer därefter vad pengarna används till.”

Utan snarare:

“Jag har skapat en stiftelse med ändamålet att långsiktigt främja kultur och välgörenhet.”

Det senare är mycket mer naturligt för en allmännyttig stiftelse.

---

4. Kapitalet bör delas upp mentalt i tre delar

Jag skulle skriva en placerings- och utdelningspolicy parallellt med stadgarna.

Exempel:

A. Permanenta kapitalet

Säg att stiftelsen startar med:

5 000 000 €

Detta betraktas som stiftelsens långsiktiga kapitalbas.

Målet är inte att dela ut 5 miljoner utan att använda kapitalet för att skapa en permanent finansieringskälla.

B. Avkastningen

Anta exempelvis långsiktig nettoavkastning på 4 %:

5 000 000 × 4 % = 200 000 €/år

Då kan stiftelsen exempelvis ha en utdelningspolicy på:

ca 3 % av kapitalets genomsnittliga marknadsvärde per år.

Det skulle ge ungefär:

150 000 €/år till ändamålet.

Resterande avkastning stannar i kapitalet och skyddar stiftelsen mot inflation och svaga börsår.

C. Extra donationer

Om någon senare ger:

1 000 000 €

bör stadgarna inte automatiskt tvinga er att dela ut pengarna.

Donationen kan exempelvis:

• läggas till kapitalet,
• användas för ett specifikt projekt om givaren ställt sådana villkor,
• eller delvis användas för utdelning.

Det här är en mycket bättre modell än att försöka dela ut varje års inkomster.

---

5. Jag skulle ha en “utdelningspolicy”

Det här är särskilt viktigt för er.

Exempelvis:

Stiftelsen strävar efter att årligen använda en skälig del av sina disponibla medel för att främja stiftelsens ändamål. Vid fastställandet av utdelning skall beaktas stiftelsens långsiktiga kapitalbevarande, placeringsavkastning, inflation, framtida åtaganden samt behovet av en jämn och hållbar verksamhet över tiden.

Jag skulle inte skriva in “minst 50 %” eller “minst 60 %” i själva stadgarna om det inte finns ett särskilt skäl.

Hellre en separat policy som styrelsen kan ändra efter ekonomiska förutsättningar.

Det ligger också nära den modell som Skatteförvaltningen har accepterat i fråga om en konststiftelse, där man kunde kombinera kapitaluppbyggnad med löpande utdelning av en betydande del av avkastningen.

---

6. Skydd mot intressekonflikter

Jag skulle lägga ganska stor vikt vid detta.

Stadgarna/policyn bör exempelvis innehålla principer om att:

• styrelseledamot inte deltar i beslut där personen själv eller närstående har ett ekonomiskt intresse,
• stiftelsens medel inte får användas för grundarens privata intressen,
• bidrag till närstående organisationer kräver särskild prövning,
• större transaktioner dokumenteras,
• kapitalförvaltningen sker enligt en skriftlig placeringspolicy.

Det gör stiftelsen betydligt mer trovärdig för framtida givare.

---

7. Jag skulle även ha en revisor och extern kapitalförvaltning

Om ni exempelvis kommer upp i 5–10 miljoner euro eller mer, skulle jag inte låta styrelsen själv sköta placeringarna.

Modellen kan vara:

Styrelse
↓
fastställer placeringspolicy
↓
extern kapitalförvaltare
↓
förvaltar portföljen
↓
styrelsen
↓
beslutar om årliga anslag
↓
kultur + välgörenhet

Det skapar en tydlig separation mellan förvaltning av kapitalet och beslut om vem som får pengar.

---

8. Och jag skulle göra styrelsen förnybar

Jag skulle exempelvis överväga 3-åriga mandatperioder, med möjlighet till omval men med en princip om rotation.

Varför?

Om samma fem personer sitter i 25 år kan stiftelsen i praktiken bli en sluten krets, även om den formellt är allmännyttig.

En bättre modell är exempelvis:

5 ledamöter
↓
3-åriga mandat
↓
möjlighet till omval
↓
successiv rotation
↓
nya kompetenser kommer in

Det ger kontinuitet utan att stiftelsen blir personberoende.

---

Min idealmodell för er

Om jag skulle rita upp den:

GRUNDARE
↓
ger kapital + fastställer ändamålet
↓

STIFTELSEN

↓
Förvaltningsråd – 5 personer
Långsiktigt ändamål, tillsyn, strategisk riktning
↓
Styrelse – 5 personer
Ansvarar för förvaltning och beslut
↓
Extern kapitalförvaltning
Förvaltar kapitalet enligt policy
↓
Årlig utdelningsram
↓
🎨 Kultur
🤝 Välgörenhet
📚 Stipendier/projekt

Det är enligt min bedömning en mycket starkare struktur än en stiftelse med exempelvis tre grundare som också sitter permanent i styrelsen och själva beslutar vem som får pengarna.

En viktig reservation om Åland

Eftersom ni specifikt talar om Åland skulle jag dock inte använda en finsk standardmall rakt av. Innan ni skriver stiftelseurkunden bör man kontrollera vilken lagstiftning och registreringsordning som gäller för en stiftelse med hemort på Åland, och därefter anpassa stadgarna. Jag har här utgått från den finländska stiftelselagen och PRS-reglerna; den åländska behörighetsfrågan bör verifieras separat.

Om du vill gå vidare kan jag ta nästa steg och göra ett konkret första utkast till stadgar för en åländsk “Kultur- och Välgörenhetsstiftelse”, med 5-personers styrelse + 5-personers förvaltningsråd, kapitalbevarande, utdelningspolicy, gåvor och upplösningsbestämmelse.

PROMPT:

PROMPT: