Det här ångrar vi på dödsbädden

“This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.”

”Det här var den sak man ångrade mest. När folk ser tillbaka på sina liv blir det tydligt hur många drömmar som är ouppfyllda, de flesta hade inte ens uppfyllt hälften av allt de hade velat göra. Att vara frisk ger en frihet som väldigt få inser, tills de blir sjuka.”

“This came from every male patient that I nursed. They missed their children’s youth and their partner’s companionship. Women also spoke of this regret, but as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.”

”Det här var vanligast bland män som hade missat sina barns uppväxt och inte haft tillräckligt med tid över för sin partner på grund av försörjningsbördan och statusjakt.”

“Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.”

”Många håller tillbaka sina känslor för att inte hamna i konflikt med omgivningen. Resultatet blir att de inte utvecklar sin hela potential utan lever mediokra liv. Ofta slutade de sina liv bittra och sjuka.”

“Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.”

”Ofta uppskattar man inte vikten av att ha vänner förrän det är försent. Många hade låtit jobb och familj gå före och ångrade djupt att de inte hade tagit sig tid att umgås och hålla kontakt med kompisar. Alla saknade sina vänner på dödsbädden.”

“This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called ‘comfort’ of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content, when deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.”

”Det här var en överraskande vanlig kommentar. Många inser inte att lycka är ett val. Man ångrade att man hade fastnat i gamla mönster och vanor. Rädsla för förändringar gjorde att man låtsades att allt var perfekt på ytan trots att det var inte var det. Alla längtade också efter att få sig ett gott skratt innan de dog.”

There was no mention of more sex or bungee jumps. A palliative nurse who has counselled the dying in their last days has revealed the most common regrets we have at the end of our lives. And among the top, from men in particular, is ‘I wish I hadn’t worked so hard’.

Bronnie Ware is an Australian nurse who spent several years working in palliative care, caring for patients in the last 12 weeks of their lives. She recorded their dying epiphanies in a blog called Inspiration and Chai, which gathered so much attention that she put her observations into a book called The Top Five Regrets of the Dying.

Ware writes of the phenomenal clarity of vision that people gain at the end of their lives, and how we might learn from their wisdom. “When questioned about any regrets they had or anything they would do differently,” she says, “common themes surfaced again and again.”

”Carpe Diem”. ”Memento mori”. ”Lev varje dag som att den var din sista”. Det finns en rad uttryck som ska påminna oss om att ta vara på livet och ha modet att leva efter våra önskningar och inte efter omgivningens krav och förväntningar. Ändå verkar det så svårt.

Vad är det då vi inte vill ångra på vår dödsbädd?

Undersökningar visar att det varken är bungy-jump eller hög status vi saknar. Det framgår bland annat i bästsäljaren ”The Top Five regrets of the Dying” (Fem saker döende ångrar), som kom ut för några år sedan.

Boken bygger på anteckningar från patienter i livets slutskede som Bronnie Ware vårdade när hon arbetade som sjuksköterska i Australien under många år. På dödsbädden avslöjade patienterna vad de ångrade att de inte hade gjort i sina liv.

– Även om folk vill ha ekonomin i ordning är det varken pengar eller status som har betydelse i slutändan. Det som verkligen räknas är kärlek och relationer, säger Bronnie Ware till The Guardian.

Temat går igen i en enkätundersökning av begravningsbyrån Fonus där man frågade tusen svenskar vad de inte vill ha ogjort innan de dör. Att spendera mycket tid med barnen och resa hamnade högt på listan. Men det människor helst vill slippa ångra är att de inte följer sina drömmar.

– Undersökningen bekräftar det som vi upplever när vi träffar anhöriga till människor som gått bort. Efter ett långt liv är det inte vad vågen visar som räknas, säger Peter Göransson, informationschef på Fonus, i ett uttalande, där han uppmanar oss att våga mer.

Bronnie Ware lyfter fram den klarsynthet som människor får i slutet av sitt liv, och hur vi kan lära av deras visdom för att leva ut våra drömmar i högre grad.

– På frågan om det var något de ångrade eller skulle ha velat göra annorlunda dök samma saker upp om och om igen, säger hon.